Val i Sydafrika

Den 7 maj var det val i Sydafrika. Det femte demokratiska valet sedan apartheidregimen skrotades och det första valet för de unga som fötts "born free", d.v.s efter 1994 när demokratin infördes. Det var också det första valet efter att Nelson Mandela dog i december 2013. 

Av landets ca 49 miljoner invånare hade 25 miljoner registrerat sig för att rösta men det såg ut som att blott 18,5 miljoner tog sig till valurnorna. 

Bläck på tummen för att hålla koll på vem som röstat.

Hur fungerar Sydafrikas regering?

Sydafrika styrs av ett parlament med 2 hus: National Assembly och National Council of Provinces.

National Assembly har sitt säte i Cape Town och består av 400 representanter som röstas fram vart femte år. Varje parti får ett proportionellt antal platser i förhållande till landets valresultat, precis som i Sverige.
National Council of Provinces kan jämföras med en senat och består av 90 medlemmar, 10 från varje provins.

Parlamentet sitter Cape Town men regeringen sitter i Pretoria. SA har ju tre huvudstäder: Cape Town är den lagstiftande, Bloemfontein är den juridiska och Pretoria är den administrativa huvudstaden. 

Vilka partier slåss om makten?

ANC: Det styrande partiet sedan 20 år tillbaka är ANC, African National Congress. ANC var Nelson Mandelas parti och deras gula, gröna och svarta färger symboliserar frihet, rättvisa, kamp och demokrati. Sedan 2009 är Jacob Zuma president och håller ställningarna på Union Building i Pretoria. Partiet har en stark tradition i och med att det var ANC som ledde frihetsrörelsen med Mandela i spetsen. De har många anhängare och fortsatt förtroende bland många.

Jacom Zumas förtroende var inför valet 2014 något vingabrutet då han och partiet gått igenom ett antal skandaler. Över åren har Zuma bl.a varit anklagad för våldtäckt men friades och han har öppet rkänt att han hade sex med en HIV-smittad kvinna även om han visste om det. HAN sa att han inte blivit smittad eftersom han tagit en kall dusch efteråt. Sedan dess finns många satirbilder på herr president med ett duschmunstycke på huvudet. Nu senast anklagades Zuma för att ha pimpat sin privata bostad for 250 miljoner av skattebetalarnas pengar. 

ANC har lovat boendereformer och ökade jobbtillfällen i många år men fortfarande, 20 år efter att demokratin infördes, har miljoner sydafrikaner inte hus, vatten eller el och 25% av befolkningen är arbetslös. 

President Jacob Zuma, ANC 

Zuma med dusch

EFF: Under 2012 blev ANC's ordförande i ungdomspartiet, Julius Malema avstäng efter korruptionsskandaler. Några månader senare startar Malema dett radikala missnöjespartiet Economic Freedom Fighters (EFF) och lanserar sitt partiprogram i Marikana (minns ni gruvstrejken där flera sydafrikaner blev skjutna till döds av polisen 2012?). Malema förväntades vara populär bland yngre röstare och har propagerat mycket i townshipen bland arbetskösa, fattiga sydafrikaner som tröttnat på att ANC inte uppfyllt löften om förbättring. EFF vill omfördela resurser (främst land) och nationalisera gruvdrift och banker.

Radikala Julius Malema, EFF

DA: Oppositionspartiet heter DA, Democratic Alliance och har varit ANC's enda riktiga motsånadare sedan 1994. De anses som det "vita partiet" men börjar nu blandas och har både vita och svarta anhöngare. Representanten i Gauteng (den provins där vi bor) är en svart ung kille och deras näst högst höns i partiet är en svart ung kvinna. DA propagerar för ekonomisk rättvisa, minskad arbetslöshet och X. De är starka i provinsen Western Cape (i och runt Cape Town) där de styrt i många år.

Oppositionsledaren Helen Zille, DA

Vem vann valet 2014?

Det var ingen som trodde att något annat parti än ANC skulle fortsätta ha regeringsmakten. ANC vann med 62% av rösterna och DA fick 22%. EFF fick dryga 6%. DA's röster ökar successivt varje år sedan 1994 och de gjorde ett bra val i år enligt dem själva. ANC fick färre röster 2014 än förra valet 2009. De tros ha tappat röster till EFF.  Det betyder att ANC får 249 platser i parlamentet, DA 89 och EFF 25. De övriga platserna gick till småpartierna. Av de utflyttade Sydafrikanerna som fick rösta, röstade majoriteten på DA.

Källa: News24.co.za

Radiointervju

Dagen innan valet fick jag ett samtal från Sveriges Radio där de undrade om de fick intervju mig under valdagen för att få en bild av stämningen i Sydafrika. Sagt och gjort:

Klicka här för att komma till hemsidan och lyssna.

Senare ringde också Sveriges Radio P4 Malmöhus och frågade snällt om de inte också fick intervjua mig. Då var jag ute och joggade och var lätt anfådd när jag lyfte luren :)

Bilderna som visas på SR's hemsida tog jag utanför vallokalen jag besökte. Maria som är på den andra bilden var en ung tjej från Lesotho som inte fick rösta eftersom hon inte var medborgare. Jag frågade om jobbet som tidningsförsäljare var bra och vad hon tjänade. Nej, hon tjänade inte bra. Bara 50 ZAR per vecka. Fy för säger jag bara! 200 ZAR i månaden, det är 125 kr.

Klicka här för att komma till hemsidan och lyssna på inslaget

Valet verkar ha gått relativt lugnt till. Det har varit diskussioner om valfusk osv. Många tror att valet är riggat men det värska verkar ha lagt sig och nu får vi se om ANC kan verkställa vad de lovat. 

Valdiskussioner har snällt fått lämna ifrån sig medias fokus till gruvstrejken och rättegången mot Oscar Pistorius.

/Karin

Namibia

5 månader efter att vi sagt I Do till varandra bar det av på bröllopsresa för herr och fru Edelsvärd till Namibia. Vi hyrde en stor bil med campingutrustning i Windhoek, Namibias huvudstad och sedan körde vi runt i landet i tio dagar. Det blev totalt 160 mil.

Vi flög till Windhoek, plockade upp bilen och körde norrut mot nationalparken Etosha. Sedan sydväst till Twylfontein/Brandberg och därefter ut till kusten och ner längs den s.k Skelleton Coast. Nere vid Swakopmund tog vi vänster och körde mot Windhoek igen.

Vårt hem

Efter att vi plockat upp bilen körde vi till en Spar och handlade mat. Bilen hade en 40 l kyl så vi kunde köpa på oss ganska mycket. Menyn under resan bestod till stor del av grillat kött och pasta/bulgursallader av olika slag. Frukost var havregrynsgröt eller ägg. Lunch lite mackor eller rester från middagen. Var förvånansvärt kul att laga mat i naturen.

Efter 5 timmars körning norrut kom vi fram till Etosha, en av Namibias nationalparker som är ett game reserve med big 5. Här skulle vi kika på djur i fyra dagar. Vi bodde på två olika camps. Första natten bodde vi på Namutoni.

Grillmästare och mysfixaren tände elden.

På morgonen gav vi oss ut i parken och letade djur med hjälp av denna karta. Parken är över 22 000 kvadratkilometer stor så vi hade mycket yta att täcka. 

Utanför grindarna stod de här vackra varelserna i givakt.

Impala

Zebra

Kolla så torrt det är, marken spricker.

Flamingo

Oryx

Mera zebra

Hej Herr noshörning. En Black Rhino närmare bestämt. Och en smutsig sådan.

Han var rätt nära...

Solnedgångarna är bara så fantastiska. 

Dagen efter är det dags att dra vidare till nästa camping i parken, ca 3 timmar västerut. Men först tanka. Bensinmackarna är långt ifrån varandra i Nambia och det kan vara så illa att alla mackar inte har bensin eller diesel.

På vägen till nästa camp stannade vi till (på inhängnad plats) för att göra frukost.

Färden fortsätter och vi ser träd

och fler zebror.

Efter lite randiga road blocks kom vi fram till Okaukuejo och fick lätt bästa platsen på hela campingen, precis vid staketet så vi kunde se massor av djur utanför.

Dags att fälla upp tältet.

På denna camp hade de ett jättestort vattenhål som vi besökte titt som tätt. På dagtid såg vi mest zebror och bockar men på kvällen kom det två lejonhonor. Vi hade under dagen sett flera lejon i parken och under kvällen natten hörde vi dem kalla på varandra. Mäktigt! När vi slog upp tältet på morgonen efter var det kvar i området och vi såg dem precis utanför staketet. Bra sätt att vakna!

Vid vattenhålet fanns det här stora fågelboet.

Vi fortsätter köra runt i parken på dagarna och stöter på både stort och smått

Fågel

Jakal

Giraff

Springbockar i skymningsljuset. Ser ni så många de är?!

Tillbaka på campen efter en lång dag förtjänar fru Edelsvärd en öl och att titta på när maken tänder elden.

Eldmästaren börjar få in vanan nu!

Efter fyra nätter i Etosha kör vi sydväst mot Twyfelfontein och bergen. Det enda mötet under den 5 timmar långa färden var det här ekipaget.

Och den här utsikten

Så här fint bodde vi två nätter. Bergen brann i både soluppgång och solnedgång och att slå upp ögonen till denna utsikt på morgonen var magiskt.

Dags att leka lite i ett 4x4 trail. Vi var ute och körde i 2-3 timmar på skumpiga vägar som krävde fyrhjulsdrift. Det var visst någon som är född på landet som tyckte det var toppen!

Mitt ute i ingenstans när vi kör denna off-road blir vi erbjudna att köpa sten. Inte en människa så långt ögat kunde nå dock.

När vi kom till campingplatsen tidigare på eftermiddagen var det fruktansvärt varmt, vi hade ingen termometer men det var bra obekvämt! Och det var SÅ sjukt mycket flugor. Lösningen? In i bilen, på med AC:n. Vi gissade att det skulle svalna av framåt kvällen och att flugorna skulle försvinna så vi höll oss ute på vägarna till skymning. När vi kommer tillbaka är flugorna borta. Det är dock inte mycket svalare och vi har ett annat problem. Den här ailen-liknande varelsen i storleken 6-7 cm ex. ben var ÖVERALLT! Det är syrsor så de är ofarliga men så äckliga. Som tur var, var de ganska långsamma och hoppar inte men de är många och de är överallt. Det blev en snabb måltid med fötterna på bordet.

Nästa dag körde vi på upptäcktsfärd i området. Vi hade läst i guideboken att det fanns något som heter Petrified Forest, alltså den skrämda skogen. På vägen dit passerar vi många försäljningsstånd, märkta Craft market - helt obemannade. Det verkar vara grejen i Namibia (kommer ni ihåg stenarna man kunde köpa).Vi passerade också många falska skyltar till Petrified Forest men vi hade läst att det skulle finnas en officiell.

Vi hittade den officiella platsen och Gabriel var vår guide och berättade att skogen var flera miljoner år gammal och lokalbefolkningen hade stött på den för ca 40 år sedan. Vad är en skrämd skog? Trä och bark har omvandlats till sten.

Kolla, ser ni att det är ett liggande träd? 

Man ser till och med skiftningar och lager av bark.

Här ser ni en av de falska entréerna till skogen. Om ni tittar på den högra skylten är det tydligt förklarat att detta är det bästa stället, The Best One.

På eftermiddagen börjar jakten på diesel. Första macken som vi hittade efter många om och men hade slut på diesel.

Så vi fick leta oss in till en stad och fylla på. När vi kör ut från macken kommer det två hästar på vägen. Den bakre hästen har ihopbundna framben :( men han hoppade på och tog sig fram bra även om det såg himla kul ut.

Dag 6 kör vi bort från bergen, mot havet och Skelleton Coast. Vägarna såg ut så här i flera mil. 

Frukostpaus med gröt och te i öknen. Vi klättrade upp på taket för att spana på havet.

Oscar gick på upptäcktsfärd. 

Nu har vi nått kusten och det är dags att spana efter de skeppsvrak Skelleton Coast är känt för.
Än så länge inget skepp, istället hittade vi en nerlagd gruva.

Nästa stopp. Inget skepp heller. Eller? Jo, detta är vad som är kvar av skeppet. Snopet!

Närnare ett samhälle som heter Henties Bay körde vi in på en camping för att kolla om de hade plats för oss men möttes av en lapp på dörren och inte en människa i sikte. På denna camping skulle det också finnas bensin enligt karta och kartbok. Det fanns det inte.

Vi körde vidare, söder om Henties Bay och hittade ett guldställe precis vid vattnet.

GT i solnedgång intas....

...kanske bäst på en sten...

...och med nypoppade poppisar!

Glad fru Edelsvärd som får lukta på havet och spralla lite på stranden.

Den här kvällen gjorde vi tre-rätters meny och kakan bakade till och med kakor över öppen eld.

Efter bästa nattsömnen på hela resa tog vi en liten morgonpromenad med kaffet i hand innan vi drog vidare.

Och vissa tog en "dusch".

Nu styrde vi kosan mot Swakopmund, ett semestermål för många sydafrikaner under högsäsong. Första gången vi ser civilisation på många dagar och vi var så sjukt sugna på bryggt kaffe.

Strax söder om Swakopmund ligger Walvis Bay, också en liten semesterby med fokus på fiske. I närheten av Walvis Bay finns Dune 7, en av de högsta sanddynerna i området. Det sägs att den till och med är världens högsta sanddyn men det har vi faktiskt svårt att tro även om vi kan meddela att den var hög och sanden var varm. Men vi tog oss upp!

Vi tog oss ner också. Vissa gick, vissa rullade.

Den kalla ölen har aldrig varit så kall och god som efter denna varma strapats.

På kvällen bestämmer vi oss för att gå ut och äta nere vid hamnen. Jätteräkor och ostron med ett gott vin fick avsluta kustdagarna.

När vi lämar Swakopmund bestämmer vi oss för att köra över bergspasset för att ta oss till Windhoek. Det är en 6-timmars bilfärd istället för dryga 4 men det var spännande väg och mycket backar. Uppe på en topp stannade vi och åt lunch med den här utsikten.

Lite senare på vägen såg vi på håll ett svart rökmoln och misstänkte brand. Mycket riktigt. Men alla var ok och brandbilen (en jeep med vattenhinkar) sades vara på väg.

Efter 10 dagar och 9 nätter var vi två nöjda och glada campare och längtade lite efter en ordentlig säng.

 Hejdå Namibia! Tack för en oförglömlig upplevelse!