Ponte Tower

Ponte Tower är en mytomspunnen byggnad. Vi har länge vetat att huset finns, det går nämligen inte att missa då det är en del av Johannesburgs skyline. V har hört och läst historier om hur farligt det varit att bo i Ponte, hur hyresgästerna använt innergården som soptipp och kyrkogård och hur det varit en av Johannesburgs största bordeller. Sedan några år tillbaka har det ryktats om att det börjat ordna upp sig i Ponte och att man nu kan ta guidade turer i huset. Sagt och gjort – vi gick på guidad tur i helgen.

Lånad bild för att visa er Skylinen.

Vår guide var Nickolaus Bauer, en sydafrikansk journalist som bott i huset sedan 2007. Han driver Dlala Nje (betyder Just Play på Zulu), en ungdomsgård för att jämföra det med något svenskt, för barn i Hillbrow och gör guidade turer i Ponte Tower.

Vi välkomnades in i Nickolaus Bauers lägenhet på 51:a våningen. Wow vilken utsikt! Och för det betalar han ZAR 4 500 (ca SEK 2 600) för en 2:a på 120 kvadratmeter.

Hallå svindel!

Hyran i Ponte Tower är låg om man jämför med förorterna i Johannesburg men dyr om man jämför med närliggande byggnader i samma område.

Som tur är bor Nickolaus högt upp för han säger att man inte har bott i Ponte på riktigt förrän man tvingats ducka eller hoppa åt sidan från fallande objekt uppifrån huset, blöjor, kondomer…allt möjligt kastas ut genom fönstret tydligen.

Ponte Towe byggdes 1975 och är 173 m högt. Det gör skrapan till det högsta hyreshuset i Afrika. Det är 54 våningar högt och är runt med en ihålig mitt. Det verkar inte vara någon som är riktigt klok på varför mitten är ihålig.

På botten av huset, inne i "kärnan"

När Ponte byggdes 1975 ansågs det som ett mycket attraktivt ställe att bo på, mycket tack vare utsikten hyresgästerna kunde njuta av. Kom ihåg att 1975 var under apartheid och på den tiden var Hillbrow ett område för endast vita. Hillbrow blev dock snart ett grå-område där människor med olika etnisk bakgrund levde tillsammans trots att lagen inte tillät det. Området populerades snabbt, lite för snabbt och infrastrukturen hängde inte med. Medelklassen flyttade således ut från Hillbrow och i mitten av 80-talet blev området en slum. Vi det här laget hade hyresgästerna snabbt insett att det var praktiskt med ett ihåligt hus och började slänga sina sopor i mitten av huset.

Lånad bild för att visa er soporna

Ponte Tower och blev aldrig det där glamourösa, attraktiva stället byggherrarna hade hoppats på. Istället blev Hillbrow, och är fortfarande, en smältdegel av invandrare som kommer från närliggande township (kåkstäder) eller andra afrikanska länder för att söka lyckan i Johannesburg. Många byggnader, och framförallt Ponte, blev ”kapade” och gangsters lockade till sig hyresgäster bland de som sålt smöret och tappat pengarna. Det var inte ovanligt att 10-15 stycken bodde i samma lägenhet och samtidigt betalade en oskälig hyra vilket resulterade i det inte fanns någon som visste hur många eller vilka som bodde i huset. Ponte blev känt för kriminalitet och förfall och har tyvärr kvar den stämpeln.

2001 tog nya ägare över huset och började så sakta styra upp. Det knackades dörr och man tog reda på vem som ägde lägenheten och vem som bodde där och kastade ut dem som inte hörde hemma i lägenheten. Huset såldes efter dörrknackningen och i maj 2007 fick Ponte nya ägare, vilka hade storstilade planer på att renovera och fräscha upp Ponte Tower och dess omgivningar. Men finanskrisen satte käppar i hjulet och ägarna fick inga lån. Renoveringarna ställdes in och de gamla ägarna tog över huset igen.

Sedan 2008 äger Kempston Group huset. det finns nu säkerhet 24 timmar om dygnet och du behöver scanna ditt fingeravtryck för att komma in i byggnaden, inga obehöriga har tillträde och ca 95% av lägenheterna är uthyrda. Nickolaus Bauer beskrev Ponte Tower som Fort Knox i ett av Sydafrikas farligaste områden. Man får inte ha besök efter kl 9 på kvällen eller innan kl 9 på morgonen. Boten är ZAR 50 för nattgäster, om man inte aviserat deras vistelse till ledningen innan de kommer. Svårt för en singeljournalist vad vi förstod… 

Efter att ha sett Ponte fortsatte turen ut på Hillbrows och Bereas gator. Här kommer några bilder från promenixen.

Hillbrows eget Blocket

Det är reklam för blixtsnabb abort i vart och vartannat gatuhörn...

Det är valtider i Sydafrika och partierna är ute och propagerar. Den tidigare ledaren för ANCs ungdomsparti Julius Malema har nu startat ett eget parti, EFF (Economic Freedom Fighters) med vallöftet att bland annat nationalisera Sydafrikas gruvor. De har en växande medlemsbas men det är tveksamt om något parti kan utamana styrande ANC valdagen 7 maj 2014. 

EFF-anhängare sjunger och dansar

Kom och köp! Färsk frukt och grönt!

Mer info om Ponte Tower och Hillbrow

SR P1 dokumentär har en dokumentär om området från 2011. Om ni vill lyssna hittar ni den här: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/59349?programid=909 

Det har också spelats sin några filmer i Ponte Tower:

• Jerusalema
• District 9
• Africa Shafted (en dokumentär som filmats under 2,5 år i Pontes hissar)

”Dr Livingston I Presume?”

Jag tänkte att på temat av Karins inlägg om Zimbabwe så kanske det kunde vara på sin plats att en kort bakgrund till en av de mest legendariska fraserna som någonsin yttrats. Det är också en historia om två män som på många vis exemplifierar de väldigt olika vis som Afrika ”upptäcktes” av den vita mannen.

Under 1800-talet så utforskades stora delar av Afrika och en av de mest framgångsrika och älskade upptäcksresande var Dr. David Livingstone. Han avreste 1840 till Afrika som missionär men insåg snabbt att missionerandet borde kombineras med upptäcksresande då stora delar av Afrika fortfarande var oupptäckt. Efter denna insikt satte Livingstone igång med ett omfattande upptäcksresande där han som första vite person korsade Kalahariöknen, upptäckte Ngamisjön och kartlade floden Zambezi. 

Till trots för att upptäcksresandet glorifierats i pressen och och filmer efterföljande så var det sannolikt ingen angenäm upplevelse. Många av områdena som Livingstone upptäckte var plågade av många exotiska sjukdomar, den värsta och mest förekommande malaria, och det var mycket svårt att upprätthålla kontakt med hemlandet via post. Livingstone, som var mycket uttalat emot alla former av slaveri, kom också snabbt i konflikt med de upptäcksresande som var mer intresserade av att tillfångata och förslava lokalbefolkningen, primärt Boer- och Arabiska slavjägare.

Hemma i London följdes Livingstones resor i pressen och av Londons Missionärssällskap, som Livingstone tillhörde, men runt 1865 började rykten florera om att den legendariska Livingstone skulle vara död. Sedan en lång tid tillbaka hade samtliga livstecken från Livingstone upphört och man hade ingen aning om var i Afrika han befann sig. Flera räddningsexpeditioner skickades ut men ingen kunde ingen hitta honom. 

1867 bestämde sig New York Herald för att en sista gång försöka hitta Livingstone, alternativt bevis på att han var död, eftersom han nu varit försvunnen i 4 år. Den amerikanske journalisten Henry Morton Stanley bedömdes vara rätt man för jobbet.

Där Livingston var intresserad av lokalbefolkningen och naturen var Stanley, driven av sitt otroliga bekräftelsebehov, en man med hårdare nypor. Hans karavaner genom Afrika drevs stenhårt med piskor och slag och Stanley lämnade ett spår av döda svarta efter sig. Vid Stanleys senare expeditioner, under den otroligt hänsynslösa Kung Leopold II av Belgien, skröt Stanley om att han bränt ner ca 30 städer och 60 byar. 

I början på 1871 satte Stanley igång en räddningsexpedition med 350 man, expeditionen utgick från Zansibar. Sin vana trogen drev Stanley karavanen framåt med extremt våldsamma metoder. Vidare så kämpade Stanley och hans manskap mot sjukdomar som malaria och dysenteri och när han den 10 November 1871, efter åtta månaders resa genom den ogenomträngliga djungel, når fram till Ujiji återstod enbart drygt 175 man i hans expedition. En stor del hade avlidit eller deserterat på grund av Stanleys skoningslösa metoder. Samtliga av hans vita följeslagare hade dött. 

När Stanley befinner sig 300meter från Ujiji, fullständigt omringad av den svarta lokalbefolkningen, ser han en vit man med ett grått skägg. Mannen är blek, utmärglad och bär en blå hatt, röd kavaj och ett par byxor av grå tweed. När Stanley får syn på mannen går han fram till honom, tar av sig sin hatt och yttrar den legendariska frasen; ”Dr Livingstone, I presume?”. 

Efter mötet med Stanley återgick Livingstone till att utforska Afrika. 1 Maj 1873 avled han till följd av de många sjukdomar han ådragit sig i Old Chitambo i Zambia och hans kropp skeppades hem för begravning i Westminister Abbey i London.  

Dr Livingstone sägs fortfarande vara älskad av de infödda i de trakter han utforskade. Det är osannolikt att Henry Morton Stanley framkallar samma känslor.