Hej Alla,
Då var det dags för en uppdatering igen.
Förra helgen sprang Karin och jag Two Oceans Marathon i Cape Town. Loppet är ett av Sydafrikas två stora lopp som överträffas bara av det legendariska Comrades Marathon (89km).*
Hur som helst, vi flög till Kapstaden på torsdagen. På fredagen hämtade upp våra grejor på den stora mässhallen där vi också gick en liten tur. Vi bomarderades av olika löparprodukter, till exempel "Potatoes - comes naturally fat free!", men också stånd med levande pingviner och naturligtvis tonnvis med löparskor, tights, t-shirts och andra attiraljer. På kvällen kolhydratladdade vi med pasta och godis.
På lördag morgon ringde klockan 03h45 och vi släpade upp oss ur sängen och körde till starten. Väl där sällade vi oss till 11,000 andra löpare från Sydafrika men också från hela världen. Den största kontingenten kom från Tyskland tätt följd av UK och USA. Några minuter innan starten åkte lättviktskepsar och andra huvuddon av i respekt inför den Sydafrikanska nationalsången Nkosi Sikelel' iAfrika.**
Starten gick 06h30 och vi travade iväg. Den gick från University of Cape Town och vidare genom en förorter på baksidan av Kapstaden. Sedan följde en ganska bekväm, försïktigt sluttande sträcka längs Main Road.
Efter ungefär en fjärdedel av loppet når man Muizenberg och får se havet för första gången. Därefter går loppet längs med vattnet och här någonstans tappade jag och Kakan kontakten. Jag löpte vidare i min ensamhet och var noga med att försöka hålla ett tempo på ca 6min/km eftersom jag visste att om jag sprang långsammare än så så skulle jag få det svårt att klara loppet på 7 timmar, vilket motsvarar ett tempo på 7,5min/km.
När jag nådde halvvägs, 28km, så var jag trött men kände mig stark. Jag hade inte speciellt ont i knän eller vader och var inte illamående.***
Vid runt 30km kommer den berömda Chapmans Peak Drive. Det är inget sammanträffande att ”Chappies” är avbildad på majoriteten av alla bilder från Kapstaden och Two Oceans. Det är en lång uppförsbacke, den längsta jag någonsin sprungit, som löper hisnande vackert längst med havet. Se bilder nedan.
Här var man tvungen att dra ner på tempot ordentligt men det var ändå möjligt att undvika att gå för det mesta. Turen upp för Chappies var en otrolig upplevelse med oöverträffad utsikt men också roliga vattenkontroller med band som spelade och barn som hejade på.
Efter Chappies följde en lång nedförsbacke in till Hout Bay där massor med folk var samlade för att heja på löparna. Klockan var nu närmre 12 och det började bli varmt.
Min strategi var att dricka vatten vid varje vattenstation men att undvika sportdryck, frukt, mat, etc. etc. eftersom jag tidigare har blivit illamående av det.
Efter Hout Bay följde nästa utmaning och det var en serier backar och nedförbsbackar genom skogen. Detta var den tuffaste delen av loppet för mig eftersom man nu hade löpt i 4-5 timmar och redan avverkat en gigantisk backe. Dock var det fantastiskt att se alla människor som stod ute och hejade och delade ut vatten, jordnötssmörsmackor och salt.
När jag nådde toppen på Constantia Nek var det bara 10km kvar och jag var ganska säker på att jag skulle klara loppet.
Den sista biten innan mål var ingen höjdare då jag då var trött och hade ont lite överallt. Dock så var det mycket andra löpare som stöttade och hejade på. Mitt namn stod också på min nummerlapp och många var skämten om ”Oscar Pistorious”.
Målet var vid University of Cape Town och jag stapplade in efter 6h och 33 minuter nöjd men man skavsår på ställen man inte trodde kunde skava och en ordentlig aptit.
*Rolig kuriosa om Comrades är att loppet går mellan Pietermaritzburg och Durban men starten och följdaktligen målgången flyttas mellan dessa två städer. Det betyder att ena året springer man uppför backe och andra nerför - bokstavligen. Gissa om rekordet har satts uppför eller nerför?
** Rolig kuriosa om Nkosi Sikelel' iAfrika är att den sjungs på 5 olika språk. Zulu, Xhosa, Sesotho, Afrikaans och Engelska. Detta medför att i sällskap där majoriteten är vita (rugbymatcher och ultramaraton) så mumlas de första tre delarna tystlåtet medans de delar som är på Afrikaans- och Engelska sjungs, bokstavligen, för kung och fosterland. Ytterligare en aspekt, som visar på Sydafrikansk galghumor, är att det skojas om att de delar som sjungs på de "svarta" språken, och som följdaktligen de vita inte förstår betydelsen av, helt enkelt betyder "Så fort Mandela dör så ska vi kasta ut alla vitisar".
*** Tricket med långdistanslöpning verkar vara att klara av 2 grejor:
1) Inte råka ut för skador – den mest förekommande det så kallade löparknäet som en ganska ofarlig men smärtsam inflammation av en sena som går från höften till foten.
2) Lära kroppen att bränna fett istället för de i musklerna lagrade kolhydraterna. Detta gör att man inte går in in väggen, eller mår illa, efter 90 minuter när kroppen har fått slut på energi.
