Förra helgen var jag och Ebba i Victoria Falls, i Zimbawe. WOW!
Victoria Falls eller Mosi-oa-Tunya (Tokaleya Tonga: the Smoke that Thunders), är ett vattenfal och ett av världens sju underverk. Det ligger vid Zambezi River på gränsen mellan Zimbabwe och Zambia.
Fallen är varken de högsta eller bredaste fallen i världen men det klassas som det största på grund av sin bredd, 1 708 meter och sin höjd, 108 meter. Det gör att det är världens största sjok av fallande vatten.
David Livingstone, missionären och upptäckaren från Scottland tros vara den första Europé att se fallen den 16 november 1855 från en ö som nu är känd som Livingstone Island. Det var för mycket vatten i fallen när vi var där så man kunde inte se ön tyvärr. Livingstone döpte sin upptäck efter Queen Victoria men det inhemska namnet Mosi-oa-Tunya används också.
 |
| Utsikt från inflygningen. I fjärran kan man faktisk se fallen. Det ser ut somn smal remsa av grå rök. |
 |
| Framme! Det tog 1 h 40 min att flyga hit - lätt som en plätt. Flygplatsen är pytteliten och som internationell resenär tas man emot i den högra dörren. Här visar man sitt pass, betalar ett visum på USD20 och får en stämpel. |
Vi bodde kanonfint på Victoris Falls Safri Lodge. Vi hade utsikt över ett vattenhål där bucks och fåglar drack hela tiden. En av kvällarna kom elefanter men fick tyvärr ingen bra bild på det.
Vi landade på alla hjärtans dag och på kvällen ingick det en kryssning på Zambezi River, i solnedgången. Vid båten möttes vi av musik och show... Turist? Ja visst!
 |
| Tack för lånet av bilden Ebba. |
 |
| Här har vi honom, Dr. Livingstone. |
Dag 2 var det dags att bege sig till fallen.
Vi hade läst om att det var bäst att ha regnläder på sig för att det stänker så mycket vatten nu när vattenståndet är så högt. Man kunde hyra pomchos vid entrén så det gjorde vi (jag, Ebba tänkte att henne regnjacka skulle vara nog...nix, en genomblöt jacka och en vattenskadad mobil senare konstaterade vi att det hade nog varit bra att hyra en poncho ändå).
Så här ser fallen ut från ovan, för att ge er lite perspektiv.
Här är vi så långt ut man kan komma på Zimbabwe-sidan.
 |
| Dyngsur! |
 |
| Dyngsura! |
Efter lunch bestämde vi oss för att gå tillbaka till fallen. Det hade varit mulet på förmiddagen när vi var där och stänkt så mycket vatten så vi knappt fattade om det kom uppifrån eller från fallen. Nu var det istället strålande sol och regnbågarna var fler än en...wow!
Denna gången valde jag en organge poncho.
När vi kom ut från parken shoppade Ebba lite tyg till sin business Countryroads interiors.
Människorna var SÅ härliga i Zimbabwe. Kolla bara detta smilet!
Medan vi väntade på bussen tillbaka till lodgen snacakde vi med en kille som dansade zuludans för besökarna i hopp om att få en slant. Killen här kom från Sydafrika och hade åkt till Vic Falls för att se om det var bättre business här. Han sa att han var nöjd men det hade varit lite segt och inte så mycket inkomst på sista tiden så nu hade han som mål att flytta till Australien nästa år där hans släkting bor. Vi bytte huvudbonader för en stund.
På söndagen åkte vi till "The Big Tree", ett stort Baobab-träd i staden som är känt som samlingsplats för Dr. Livingstone och hans män innan de skulle passera Zambezifloden.
Det var ett stort träd med vi konstaterade att vi nog sett större.
Det var två snubbar som satt och vaktade trädet, tydligen poppis att klottra på stammen.
Vi var ju på en riktig ture-turist resa så sista kvällen var det Boma braai (grillning) på traditionellt afrikanskt vis. Vi blev klädda i vackra afrikanska tyger och fick ansiktsmålning. Sen fick vi lära oss att trumma. Svårt alltså, men kul! Man skulle kunna sammanfatta kvällen som en afrikansk grisfest.
Dags att flyga hem och jag fick agera modell för Ebbas Countryroadsinsta där hon skriver om Safari lifestyle.
http://instagram.com/p/keX_hGJPxx/
