”Dr Livingston I Presume?”

Jag tänkte att på temat av Karins inlägg om Zimbabwe så kanske det kunde vara på sin plats att en kort bakgrund till en av de mest legendariska fraserna som någonsin yttrats. Det är också en historia om två män som på många vis exemplifierar de väldigt olika vis som Afrika ”upptäcktes” av den vita mannen.

Under 1800-talet så utforskades stora delar av Afrika och en av de mest framgångsrika och älskade upptäcksresande var Dr. David Livingstone. Han avreste 1840 till Afrika som missionär men insåg snabbt att missionerandet borde kombineras med upptäcksresande då stora delar av Afrika fortfarande var oupptäckt. Efter denna insikt satte Livingstone igång med ett omfattande upptäcksresande där han som första vite person korsade Kalahariöknen, upptäckte Ngamisjön och kartlade floden Zambezi. 

Till trots för att upptäcksresandet glorifierats i pressen och och filmer efterföljande så var det sannolikt ingen angenäm upplevelse. Många av områdena som Livingstone upptäckte var plågade av många exotiska sjukdomar, den värsta och mest förekommande malaria, och det var mycket svårt att upprätthålla kontakt med hemlandet via post. Livingstone, som var mycket uttalat emot alla former av slaveri, kom också snabbt i konflikt med de upptäcksresande som var mer intresserade av att tillfångata och förslava lokalbefolkningen, primärt Boer- och Arabiska slavjägare.

Hemma i London följdes Livingstones resor i pressen och av Londons Missionärssällskap, som Livingstone tillhörde, men runt 1865 började rykten florera om att den legendariska Livingstone skulle vara död. Sedan en lång tid tillbaka hade samtliga livstecken från Livingstone upphört och man hade ingen aning om var i Afrika han befann sig. Flera räddningsexpeditioner skickades ut men ingen kunde ingen hitta honom. 

1867 bestämde sig New York Herald för att en sista gång försöka hitta Livingstone, alternativt bevis på att han var död, eftersom han nu varit försvunnen i 4 år. Den amerikanske journalisten Henry Morton Stanley bedömdes vara rätt man för jobbet.

Där Livingston var intresserad av lokalbefolkningen och naturen var Stanley, driven av sitt otroliga bekräftelsebehov, en man med hårdare nypor. Hans karavaner genom Afrika drevs stenhårt med piskor och slag och Stanley lämnade ett spår av döda svarta efter sig. Vid Stanleys senare expeditioner, under den otroligt hänsynslösa Kung Leopold II av Belgien, skröt Stanley om att han bränt ner ca 30 städer och 60 byar. 

I början på 1871 satte Stanley igång en räddningsexpedition med 350 man, expeditionen utgick från Zansibar. Sin vana trogen drev Stanley karavanen framåt med extremt våldsamma metoder. Vidare så kämpade Stanley och hans manskap mot sjukdomar som malaria och dysenteri och när han den 10 November 1871, efter åtta månaders resa genom den ogenomträngliga djungel, når fram till Ujiji återstod enbart drygt 175 man i hans expedition. En stor del hade avlidit eller deserterat på grund av Stanleys skoningslösa metoder. Samtliga av hans vita följeslagare hade dött. 

När Stanley befinner sig 300meter från Ujiji, fullständigt omringad av den svarta lokalbefolkningen, ser han en vit man med ett grått skägg. Mannen är blek, utmärglad och bär en blå hatt, röd kavaj och ett par byxor av grå tweed. När Stanley får syn på mannen går han fram till honom, tar av sig sin hatt och yttrar den legendariska frasen; ”Dr Livingstone, I presume?”. 

Efter mötet med Stanley återgick Livingstone till att utforska Afrika. 1 Maj 1873 avled han till följd av de många sjukdomar han ådragit sig i Old Chitambo i Zambia och hans kropp skeppades hem för begravning i Westminister Abbey i London.  

Dr Livingstone sägs fortfarande vara älskad av de infödda i de trakter han utforskade. Det är osannolikt att Henry Morton Stanley framkallar samma känslor.