Hej!
Nu har jag och Karin kommit tillbaka till SA efter en veckas resa i Mozambique.
Vi körde från Joburg tidigt lördag morgon för en vecka sedan och anlände till den något kaotiska gränskontrollen mellan Sydafrika och Mozambique runt lunchtid. Vi hade dock enorm tur eftersom gränsen inte var speciellt upptagen. Vi kom snabbt och enkelt igenom efter att ha navigerat oss runt de "hjälpsamma" herrarna som erbjöd sina tjänster för att diskret och snabbt expediera vår visumansökan - allt mot en blygsam avgift naturligtvis.
Det var en rätt intressant upplevelse att köra över gränsen till Mozambique eftersom vi, under våra ca 6 månader i en lyxig förort till Johannesburg trott att vi bott i Afrika. Det visade sig dock att Mozambique som land antagligen var en bättre representant för det Afrika som man ser på TV. Det första som mötte oss på andra sidan gränsen var en okontrollerad gräsbrand som täckte hela vägbanan i tjock rök. Lyckligtvis fick vi hjälp av några ungar på ett lastbilsflak.
Vägen från gränsen till huvudstaden Maputo var bra men något kaosartad eftersom vägen används till andra ändamål än att just transportera bilar, till exempel promenadstråk, försäljningsplats, fotbollsplan etc.
Väl framme i Maputo så hade vi en hel dag att utforska staden och äta absurda mängder skaldjur som landet är väldigt känt för. Vi fick också åka tuk-tuk taxi, uppleva lite live fiskförsäljning och muta oss ur det faktum att vi av tog bilder på en vägskylt med namnet "Avenida Olof Palme". Skylten visade hänga på muren till Minesterio Municipal. Denna myndighetsbyggnad, som om vi tolkar det riktigt måste vara typ Kommunministeriet, visade sig vara så topphemlig att ett antal vakter blixstnabbt hotade med att arrestera oss och med upprörda miner frågade ut oss om till vilken främmande stat vi skulle sälja bilderna. Dock var byggnaden inte mer hemlig än att en muta på ca 150 Meticais, motsvarande ca SEK 40, fick dem att snabbt glömma vårt övertramp. Vi kontaktade omedelbart svenska ambassaden och försökte sälja bilderna men de uppvisade mycket svagt intresse för dessa topphemliga spionfoton.
Efter en hel dag i Maputo körde vi vidare norrut i Mozambique med destinationen Inhambane. Att köra igenom Moz var en fantastisk upplevelse eftersom 1) Vägarna är av god kvalitet, tack vare ett generöst bidrag från Kina som har byggt en hel del vägar i landet (man undrar vad de har krävt i utbyte?). 2) Man får se väldigt mycket av landet. Några problem var dock att man var tvungen att tanka så fort man såg en bensinstation eftersom ju längre norrut man kommer desto mindre bensin finns det samt att polisen är notoriska med att upprätthålla fartbegränsningarna så man var tvungen att hålla stenkoll på sin hastighet.
En rolig incident var när en av ovanstående notoriska poliser stoppade oss genom att stå mitt på motorvägen och glatt vifta med sin laser - det visade sig att vi hade kört i 90km/h på en 60km/h väg. Boten var 2,000 meticais vilket motsvarar ca SEK600. Efter lite diskussion visade sig dock att man stod inför ett intressant val. Antigen kunde man betala M2,000 på polisstationen i Inhambane eller så kunde man "ta hand om" problemet på plats till ett kraftigt rabatterat pris på M500. Vi valde alternativ nummer 2.
Vi ankom till Flamingo Bay water lodge sent på måndagen och spenderade tisdagen med att utforska lodgen/sova. På onsdagen åkte vi ut på water safari och fick simma med valhajar samt se delfiner och knölvalar.
Stranden var helt otrolig - vi vandrade 20 min upp och 20 min ner på stranden utan att se en enda turist. Längs med hela stranden pågick ett energiskt fiskeriarbete där 5 personer drog en trål som satt fast i en Dhow, fiskebåt, som seglade ute på havet. Djurlivet var också riktigt intressant med rikligt med eremitkräftor, krabbor, havsgurkor och annat.
På torsdagen solade Karin och jag gjorde ett scuba dive på ett närliggande rev. Vi fick se rockor, hummrar, stenfiskar och en massa annat.
På fredagen körde vi mot Maputo igen och resan var relativt händelselös. Vi träffade dock på ännu en notorisk polisman som vinkade oss till sidan i en liten stad som vägen gick igenom. Följande konversation utspelade sig.
Mr Polis stoppar oss med ett stort leende, vi räcker över våra papper med internationellt körkort, svenskt körkort, pass, visum etc. Polisen säger följande:
- "You broke the law today"
- "No I do not think so"
- "Yes, you drove 69 in the town and it is only 60"
- "No I did not. I drove 60. Can I see your laser gun?"
Mr Polis ler igen och ser ut att vilja byta ämne
- "Yes...are you on honeymoon?"
- "No"
- "Ok - you drive now"
Stort smile och vinkningar från de två polismännen och poliskvinnan när vi sakta kör från dem. Mild förvirring från Oscar och Karin.
Vi ankom till Maputo fredag eftermiddag mitt i rusningen, vilket skall tilläggas inte är "rusning" i den betydelse att det kan bli lite tjockt på motorvägen mellan Malmö och Helsingborg en torsdag vid 16.30. Nej, "rusning" betyder i detta fall att varenda Mozambiquiansk man, kvinna, barn, mopedförare, ko och get befinner sig på vägen eller i diket och försöker antingen A) Ta sig hem, B) Sälja fisk, schampoo, örhängen, avgasrör etc. C) Springa fram och tillbaka över vägen av någon oförklarlig anledning. Vi klarade oss i alla fall till hotellet och middag på Club Naval där vi fick uppleva lite berömd Maputo-jazz.
Vi ankom åter till Joburg på lördag kväll och gladde oss att vi inte hade krockat en enda gång och att vår mut-budget bara hade ett faktiskt utfall på ca M650 vilket får anses vara helt ok.
Oscar & Karin
Nu har jag och Karin kommit tillbaka till SA efter en veckas resa i Mozambique.
Vi körde från Joburg tidigt lördag morgon för en vecka sedan och anlände till den något kaotiska gränskontrollen mellan Sydafrika och Mozambique runt lunchtid. Vi hade dock enorm tur eftersom gränsen inte var speciellt upptagen. Vi kom snabbt och enkelt igenom efter att ha navigerat oss runt de "hjälpsamma" herrarna som erbjöd sina tjänster för att diskret och snabbt expediera vår visumansökan - allt mot en blygsam avgift naturligtvis.
Det var en rätt intressant upplevelse att köra över gränsen till Mozambique eftersom vi, under våra ca 6 månader i en lyxig förort till Johannesburg trott att vi bott i Afrika. Det visade sig dock att Mozambique som land antagligen var en bättre representant för det Afrika som man ser på TV. Det första som mötte oss på andra sidan gränsen var en okontrollerad gräsbrand som täckte hela vägbanan i tjock rök. Lyckligtvis fick vi hjälp av några ungar på ett lastbilsflak.
Väl framme i Maputo så hade vi en hel dag att utforska staden och äta absurda mängder skaldjur som landet är väldigt känt för. Vi fick också åka tuk-tuk taxi, uppleva lite live fiskförsäljning och muta oss ur det faktum att vi av tog bilder på en vägskylt med namnet "Avenida Olof Palme". Skylten visade hänga på muren till Minesterio Municipal. Denna myndighetsbyggnad, som om vi tolkar det riktigt måste vara typ Kommunministeriet, visade sig vara så topphemlig att ett antal vakter blixstnabbt hotade med att arrestera oss och med upprörda miner frågade ut oss om till vilken främmande stat vi skulle sälja bilderna. Dock var byggnaden inte mer hemlig än att en muta på ca 150 Meticais, motsvarande ca SEK 40, fick dem att snabbt glömma vårt övertramp. Vi kontaktade omedelbart svenska ambassaden och försökte sälja bilderna men de uppvisade mycket svagt intresse för dessa topphemliga spionfoton.
Efter en hel dag i Maputo körde vi vidare norrut i Mozambique med destinationen Inhambane. Att köra igenom Moz var en fantastisk upplevelse eftersom 1) Vägarna är av god kvalitet, tack vare ett generöst bidrag från Kina som har byggt en hel del vägar i landet (man undrar vad de har krävt i utbyte?). 2) Man får se väldigt mycket av landet. Några problem var dock att man var tvungen att tanka så fort man såg en bensinstation eftersom ju längre norrut man kommer desto mindre bensin finns det samt att polisen är notoriska med att upprätthålla fartbegränsningarna så man var tvungen att hålla stenkoll på sin hastighet.
En rolig incident var när en av ovanstående notoriska poliser stoppade oss genom att stå mitt på motorvägen och glatt vifta med sin laser - det visade sig att vi hade kört i 90km/h på en 60km/h väg. Boten var 2,000 meticais vilket motsvarar ca SEK600. Efter lite diskussion visade sig dock att man stod inför ett intressant val. Antigen kunde man betala M2,000 på polisstationen i Inhambane eller så kunde man "ta hand om" problemet på plats till ett kraftigt rabatterat pris på M500. Vi valde alternativ nummer 2.
Vi ankom till Flamingo Bay water lodge sent på måndagen och spenderade tisdagen med att utforska lodgen/sova. På onsdagen åkte vi ut på water safari och fick simma med valhajar samt se delfiner och knölvalar.
Stranden var helt otrolig - vi vandrade 20 min upp och 20 min ner på stranden utan att se en enda turist. Längs med hela stranden pågick ett energiskt fiskeriarbete där 5 personer drog en trål som satt fast i en Dhow, fiskebåt, som seglade ute på havet. Djurlivet var också riktigt intressant med rikligt med eremitkräftor, krabbor, havsgurkor och annat.
På torsdagen solade Karin och jag gjorde ett scuba dive på ett närliggande rev. Vi fick se rockor, hummrar, stenfiskar och en massa annat.
På fredagen körde vi mot Maputo igen och resan var relativt händelselös. Vi träffade dock på ännu en notorisk polisman som vinkade oss till sidan i en liten stad som vägen gick igenom. Följande konversation utspelade sig.
Mr Polis stoppar oss med ett stort leende, vi räcker över våra papper med internationellt körkort, svenskt körkort, pass, visum etc. Polisen säger följande:
- "You broke the law today"
- "No I do not think so"
- "Yes, you drove 69 in the town and it is only 60"
- "No I did not. I drove 60. Can I see your laser gun?"
Mr Polis ler igen och ser ut att vilja byta ämne
- "Yes...are you on honeymoon?"
- "No"
- "Ok - you drive now"
Stort smile och vinkningar från de två polismännen och poliskvinnan när vi sakta kör från dem. Mild förvirring från Oscar och Karin.
Vi ankom till Maputo fredag eftermiddag mitt i rusningen, vilket skall tilläggas inte är "rusning" i den betydelse att det kan bli lite tjockt på motorvägen mellan Malmö och Helsingborg en torsdag vid 16.30. Nej, "rusning" betyder i detta fall att varenda Mozambiquiansk man, kvinna, barn, mopedförare, ko och get befinner sig på vägen eller i diket och försöker antingen A) Ta sig hem, B) Sälja fisk, schampoo, örhängen, avgasrör etc. C) Springa fram och tillbaka över vägen av någon oförklarlig anledning. Vi klarade oss i alla fall till hotellet och middag på Club Naval där vi fick uppleva lite berömd Maputo-jazz.
(Sänk ljudet på datorn när ni spelar denna film eftersom den är lite högljudd)
Vi ankom åter till Joburg på lördag kväll och gladde oss att vi inte hade krockat en enda gång och att vår mut-budget bara hade ett faktiskt utfall på ca M650 vilket får anses vara helt ok.
Oscar & Karin
