2 Oceans, del 2

Nyss hemkomna från bröllopsresa i Namibia, wow! Ett inlägg om denna tripp kommer snart! Men först måste jag ge min version av 2 Oceans och dela med mig av lite fler bilder.

Vi hade förstklassig underhållning på flyget ner till Cape Town av denna lilla sötnos. Hon ville high-fiva hela resan

Oscar pratade om levande pingviner... här har vi hen.

Efter att vi hämtat ut våra nummerlappar och besökt mässan åkte vi till Round House i Camp's Bay och åt lunch med vacker utsikt.

Add caption

På kvällen var det pasta/pizza som gällde. Vi valde helt klart rätt restaurang - de hade pappersdukar och kritor.

I startfållan, laddade och redo!

Här är en inspelning av nationalsången som sjöngs innan startskottet:

Första gången vi ser Indiska Oceanen, det första av de två haven, är i Muizenberg.

Vi passerade Kalk Bay och sedan Fish Hoek innan vi tog oss över till andra sidan och nästa hav, Atlanten.

Vid början av Chappies stog en dam och spelade fiol. Minns att det var en melankolisk melodi, nästan som hon tyckte synd om oss, att hon visste vad som komma skulle: 5 km uppförsbacke. Men sträckan är SÅ vacker!

Den här skylten stötte jag på strax innan 45 km. 

Kul tänker ni. JA det är en backe... århundradets j***a backe, tänkte jag.

Vid 46 km var mina ben slut. Jag hade ont både här och där och kunde inte jogga utan att det var fruktansvärt obekvämt så. Jag hade vid det laget sprungit i ca 5 timmar och hade inte mycket mer att ge.
Man var tvunget att passera 46 km kl 11.20, annars fick man inte fortsätta de sista 10 km. Jag kom fram 11.22 och fick således åka buss till målområdet.

Stämningen på bussen var sådär. Tjejen bredvid mig grät och alla var rätt tysta, dels av utmattning och dels av besvikelse. Men jag var glad som hade klarat längsta loppet i mitt liv och sprungit mer än ett maraton. 

Jag var glad ändå!

Men ännu gladare hittade jag den här mannen med medalj och allt. Mina damer och herrar, Oscar sprang 56 km på 6h och 33 min utan skador eller (större) smärtor. HURRA!

Dagen efter racet haltade vi fram i Camp's Bay så gott vi kunde och njöt av sol och strand och våra prestationer.

Two Oceans Ultra Marathon

Hej Alla,

Då var det dags för en uppdatering igen.

Förra helgen sprang Karin och jag Two Oceans Marathon i Cape Town. Loppet är ett av Sydafrikas två stora lopp som överträffas bara av det legendariska Comrades Marathon (89km).*

Hur som helst, vi flög till Kapstaden på torsdagen. På fredagen hämtade upp våra grejor på den stora mässhallen där vi också gick en liten tur. Vi bomarderades av olika löparprodukter, till exempel "Potatoes - comes naturally fat free!", men också stånd med levande pingviner och naturligtvis tonnvis med löparskor, tights, t-shirts och andra attiraljer. På kvällen kolhydratladdade vi med pasta och godis.

På lördag morgon ringde klockan 03h45 och vi släpade upp oss ur sängen och körde till starten. Väl där sällade vi oss till 11,000 andra löpare från Sydafrika men också från hela världen. Den största kontingenten kom från Tyskland tätt följd av UK och USA. Några minuter innan starten åkte lättviktskepsar och andra huvuddon av i respekt inför den Sydafrikanska nationalsången Nkosi Sikelel' iAfrika.**

 

Starten gick 06h30 och vi travade iväg. Den gick från University of Cape Town och vidare genom en förorter på baksidan av Kapstaden. Sedan följde en ganska bekväm, försïktigt sluttande sträcka längs Main Road.

Efter ungefär en fjärdedel av loppet når man Muizenberg och får se havet för första gången. Därefter går loppet längs med vattnet och här någonstans tappade jag och Kakan kontakten. Jag löpte vidare i min ensamhet och var noga med att försöka hålla ett tempo på ca 6min/km eftersom jag visste att om jag sprang långsammare än så så skulle jag få det svårt att klara loppet på 7 timmar, vilket motsvarar ett tempo på 7,5min/km.  

När jag nådde halvvägs, 28km, så var jag trött men kände mig stark. Jag hade inte speciellt ont i knän eller vader och var inte illamående.***

Vid runt 30km kommer den berömda Chapmans Peak Drive. Det är inget sammanträffande att ”Chappies” är avbildad på majoriteten av alla bilder från Kapstaden och Two Oceans. Det är en lång uppförsbacke, den längsta jag någonsin sprungit, som löper hisnande vackert längst med havet. Se bilder nedan.

Här var man tvungen att dra ner på tempot ordentligt men det var ändå möjligt att undvika att gå för det mesta. Turen upp för Chappies var en otrolig upplevelse med oöverträffad utsikt men också roliga vattenkontroller med band som spelade och barn som hejade på. 

Efter Chappies följde en lång nedförsbacke in till Hout Bay där massor med folk var samlade för att heja på löparna. Klockan var nu närmre 12 och det började bli varmt.

 
Min strategi var att dricka vatten vid varje vattenstation men att undvika sportdryck, frukt, mat, etc. etc. eftersom jag tidigare har blivit illamående av det.

Efter Hout Bay följde nästa utmaning och det var en serier backar och nedförbsbackar genom skogen. Detta var den tuffaste delen av loppet för mig eftersom man nu hade löpt i 4-5 timmar och redan avverkat en gigantisk backe. Dock var det fantastiskt att se alla människor som stod ute och hejade och delade ut vatten, jordnötssmörsmackor och salt.

När jag nådde toppen på Constantia Nek var det bara 10km kvar och jag var ganska säker på att jag skulle klara loppet.

Den sista biten innan mål var ingen höjdare då jag då var trött och hade ont lite överallt. Dock så var det mycket andra löpare som stöttade och hejade på. Mitt namn stod också på min nummerlapp och många var skämten om ”Oscar Pistorious”.

Målet var vid University of Cape Town och jag stapplade in efter 6h och 33 minuter nöjd men man skavsår på ställen man inte trodde kunde skava och en ordentlig aptit.

*Rolig kuriosa om Comrades är att loppet går mellan Pietermaritzburg och Durban men starten och följdaktligen målgången flyttas mellan dessa två städer. Det betyder att ena året springer man uppför backe och andra nerför - bokstavligen. Gissa om rekordet har satts uppför eller nerför?

** Rolig kuriosa om Nkosi Sikelel' iAfrika är att den sjungs på 5 olika språk. Zulu, Xhosa, Sesotho, Afrikaans och Engelska. Detta medför att i sällskap där majoriteten är vita (rugbymatcher och ultramaraton) så mumlas de första tre delarna tystlåtet medans de delar som är på Afrikaans- och Engelska sjungs, bokstavligen, för kung och fosterland. Ytterligare en aspekt, som visar på Sydafrikansk galghumor, är att det skojas om att de delar som sjungs på de "svarta" språken, och som följdaktligen de vita inte förstår betydelsen av, helt enkelt betyder "Så fort Mandela dör så ska vi kasta ut alla vitisar".

*** Tricket med långdistanslöpning verkar vara att klara av 2 grejor:
1) Inte råka ut för skador – den mest förekommande det så kallade löparknäet som en ganska ofarlig men smärtsam inflammation av en sena som går från höften till foten.
2) Lära kroppen att bränna fett istället för de i musklerna lagrade kolhydraterna. Detta gör att man inte går in in väggen, eller mår illa, efter 90 minuter när kroppen har fått slut på energi.

Bröllop i Franshhoek

Sista helgen i mars var vi på bröllop i Franshhoek. Carrie och Fredrik Kinell stod vackert brudpar på vingården Môreson.

Renee och Dave var där och Renee var brudtärna.

Superkul att se Sara och Jocke :)

Bröllopet var ju i ett av världens vackratse vindistrikt så vi passade på att prova vin.

Först ut var La Motte, gården vårt vita bröllopsvin kom från.

Nästa ställe var La Bri. Här var de i full gång med skörden.

Nästa gård var Holden Manz.

Renee, Sara och självaste bruden njuter i solen.

Sist men inte minst Dieu Donné där vi åt lunch med den här utsikten.

Sista natten spenderade vi i Cape Town och vi provade att bo i ett nytt område som heter Milnerton. Vi åt middag och frukost till den här vyn så vi var mycket nöjda med vårt val.

I påsk bär det av till Cape Town igen, yiippiiiee!

Ponte Tower

Ponte Tower är en mytomspunnen byggnad. Vi har länge vetat att huset finns, det går nämligen inte att missa då det är en del av Johannesburgs skyline. V har hört och läst historier om hur farligt det varit att bo i Ponte, hur hyresgästerna använt innergården som soptipp och kyrkogård och hur det varit en av Johannesburgs största bordeller. Sedan några år tillbaka har det ryktats om att det börjat ordna upp sig i Ponte och att man nu kan ta guidade turer i huset. Sagt och gjort – vi gick på guidad tur i helgen.

Lånad bild för att visa er Skylinen.

Vår guide var Nickolaus Bauer, en sydafrikansk journalist som bott i huset sedan 2007. Han driver Dlala Nje (betyder Just Play på Zulu), en ungdomsgård för att jämföra det med något svenskt, för barn i Hillbrow och gör guidade turer i Ponte Tower.

Vi välkomnades in i Nickolaus Bauers lägenhet på 51:a våningen. Wow vilken utsikt! Och för det betalar han ZAR 4 500 (ca SEK 2 600) för en 2:a på 120 kvadratmeter.

Hallå svindel!

Hyran i Ponte Tower är låg om man jämför med förorterna i Johannesburg men dyr om man jämför med närliggande byggnader i samma område.

Som tur är bor Nickolaus högt upp för han säger att man inte har bott i Ponte på riktigt förrän man tvingats ducka eller hoppa åt sidan från fallande objekt uppifrån huset, blöjor, kondomer…allt möjligt kastas ut genom fönstret tydligen.

Ponte Towe byggdes 1975 och är 173 m högt. Det gör skrapan till det högsta hyreshuset i Afrika. Det är 54 våningar högt och är runt med en ihålig mitt. Det verkar inte vara någon som är riktigt klok på varför mitten är ihålig.

På botten av huset, inne i "kärnan"

När Ponte byggdes 1975 ansågs det som ett mycket attraktivt ställe att bo på, mycket tack vare utsikten hyresgästerna kunde njuta av. Kom ihåg att 1975 var under apartheid och på den tiden var Hillbrow ett område för endast vita. Hillbrow blev dock snart ett grå-område där människor med olika etnisk bakgrund levde tillsammans trots att lagen inte tillät det. Området populerades snabbt, lite för snabbt och infrastrukturen hängde inte med. Medelklassen flyttade således ut från Hillbrow och i mitten av 80-talet blev området en slum. Vi det här laget hade hyresgästerna snabbt insett att det var praktiskt med ett ihåligt hus och började slänga sina sopor i mitten av huset.

Lånad bild för att visa er soporna

Ponte Tower och blev aldrig det där glamourösa, attraktiva stället byggherrarna hade hoppats på. Istället blev Hillbrow, och är fortfarande, en smältdegel av invandrare som kommer från närliggande township (kåkstäder) eller andra afrikanska länder för att söka lyckan i Johannesburg. Många byggnader, och framförallt Ponte, blev ”kapade” och gangsters lockade till sig hyresgäster bland de som sålt smöret och tappat pengarna. Det var inte ovanligt att 10-15 stycken bodde i samma lägenhet och samtidigt betalade en oskälig hyra vilket resulterade i det inte fanns någon som visste hur många eller vilka som bodde i huset. Ponte blev känt för kriminalitet och förfall och har tyvärr kvar den stämpeln.

2001 tog nya ägare över huset och började så sakta styra upp. Det knackades dörr och man tog reda på vem som ägde lägenheten och vem som bodde där och kastade ut dem som inte hörde hemma i lägenheten. Huset såldes efter dörrknackningen och i maj 2007 fick Ponte nya ägare, vilka hade storstilade planer på att renovera och fräscha upp Ponte Tower och dess omgivningar. Men finanskrisen satte käppar i hjulet och ägarna fick inga lån. Renoveringarna ställdes in och de gamla ägarna tog över huset igen.

Sedan 2008 äger Kempston Group huset. det finns nu säkerhet 24 timmar om dygnet och du behöver scanna ditt fingeravtryck för att komma in i byggnaden, inga obehöriga har tillträde och ca 95% av lägenheterna är uthyrda. Nickolaus Bauer beskrev Ponte Tower som Fort Knox i ett av Sydafrikas farligaste områden. Man får inte ha besök efter kl 9 på kvällen eller innan kl 9 på morgonen. Boten är ZAR 50 för nattgäster, om man inte aviserat deras vistelse till ledningen innan de kommer. Svårt för en singeljournalist vad vi förstod… 

Efter att ha sett Ponte fortsatte turen ut på Hillbrows och Bereas gator. Här kommer några bilder från promenixen.

Hillbrows eget Blocket

Det är reklam för blixtsnabb abort i vart och vartannat gatuhörn...

Det är valtider i Sydafrika och partierna är ute och propagerar. Den tidigare ledaren för ANCs ungdomsparti Julius Malema har nu startat ett eget parti, EFF (Economic Freedom Fighters) med vallöftet att bland annat nationalisera Sydafrikas gruvor. De har en växande medlemsbas men det är tveksamt om något parti kan utamana styrande ANC valdagen 7 maj 2014. 

EFF-anhängare sjunger och dansar

Kom och köp! Färsk frukt och grönt!

Mer info om Ponte Tower och Hillbrow

SR P1 dokumentär har en dokumentär om området från 2011. Om ni vill lyssna hittar ni den här: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/59349?programid=909 

Det har också spelats sin några filmer i Ponte Tower:

• Jerusalema
• District 9
• Africa Shafted (en dokumentär som filmats under 2,5 år i Pontes hissar)